Mitt första inlägg

Hej!

Detta är mitt första inlägg på min alldeles nya blogg.
En blogg som jag skriver alldeles för min egen skull men som du gärna får läsa om du vill.
Denna blogg kommer att handla om min resa mot mitt drömyrke, min väg till barnmorskeyrket.
Jag ska bli jordemor jag.
Idag har jag tackat ja till att i höst påbörja Barnmorskeprogrammet 2015 i Borås.
I januari- 17 kommer jag, om allt går som det ska, att ha nåt fram.
Under tiden kommer jag att dokumentera allt här.
Alla framsteg och motgångar. Alla rädslor och tvivel. All glädje som jag är övertygad om att jag kommer att möta under resans gång.

En liten presentation kan vara på sin plats.
Jag kallas Asta i bloggvärlden. Jag är gift sedan en herrans massa år, har fyra barn mellan 28 och 21 år, tre barnbarn och en stor hund som är min baby. Jag har en massa politiska åsikter, ungefär lika många laster å ett å annat intresse men om det kommer ni läsa mycket lite här. Blir ni nyfikna så är ni välkomna in på min andra blogg, min första blogg, som mer omfattar hela livet. Länk har ni HÄR.
Jag bor i en liten stad men är från en stor. Jag är fyrtiosex år fyllda och har arbetat som sjuksköterska inom Medicin i tretton år men jag har velat bli barnmorska i hela mitt vuxna liv.

"Ett två tre på det femte ska det ske" står för att jag sökt Barnmorskeutbildningen fem gånger men först nu tackat ja. Livet kom emellan de andra gångerna. Nu är jag taggad, motiverad och så redo jag kan bli.
Min resa till att bli barnmorska började egentligen för 23-24 år sedan inne i ett slitet rum på Arbetsförmedlingens kontor.
Mina föräldradagar med tredje barnet var slut och jag behövde komma ut i arbetslivet för att få en lön.
En uppgiven trött arbetsförmedlare tittade på mej över glasögonens kant och sammanfattade vårt samtal:
Så. Du har alltså ingen utbildning, ingen arbetslivserfarenhet, ingen barnomsorg och inget körkort.
Ja du, det blir inte enkelt att hitta något jobb till dej.
Jag stod där med mina tre barn och när jag kom utanför dörren grät jag av skam men samtidigt föddes en beslutsamhet att INGEN skulle någonsin se på mej med en sådan där hopplös attityd nåt mer, mina barn skulle aldrig mer uppleva att deras mor inte var att räkna med.
Så, jag anmälde mej till Grundvux. Sen fick jag barn igen och när hon, min yngsta, var arton månader läste jag Komvux. Med sikte på att bli barnmorska.

Jag avslutade min sjuksköterskeutbildning 2002 och har sedan dess arbetat på Medicin.
Ett slitit men roligt jobb, år jag aldrig kan ångra.
Jag har lärt mej massor så klart, jag har haft underbara kollegor och en del av dem har blivit vänner som jag hoppas ha kvar livet ur.
Drömmen om att bli barnmorska har kommit och gått.
Mest gått de senaste åren får jag väl erkänna.
Men så i våras, av olika anledningar som jag inte går in på här nu, så blev jag erbjuden ett sommarvikariat på BB.
Och jag älskar det!
Efter det fanns ingen återvändo, nu var det bara att köra!
Jag hade hoppats på en betald utbildning men när jag härom dagen fick veta att jag inte beviljades det så tog det inte många timmar innan jag bestämde att jag kör ändå.
Låg lön och ännu mer studieskulder till trots.


Du är varmt välkommen att följa min resa.


Puss/ Asta